onsdag 2 februari 2011
Bostadspriserna och stagflationshotet
Även Ragnhild är orolig för stagflation - att vi får inflation utan tillväxt, jobb och ökade löner. Det är det hotet som något oväntat skulle kunna punktera bostadsbubblan. Inte räntan som sådan.
tisdag 1 februari 2011
Det kan bli inflationen som knäcker bostadspriserna - inte räntan
Jag upptäckte en annan intressant svensk blogg idag som bl.a. har skrivit om hur Kina börjar exportera inflation och hur fel det kan bli när riksbanken agerar efter förlegade (inflations)mål. Förutom att jag i stort delar alla dessa insikter kan man göra en del ytterligare reflektioner.
Det finns en risk att riksbanken upprepar, men inverterar, sitt misstag från 2000-talet då man felaktigt sänkte räntan som en reaktion på att SCB:s inflationsmätning visade på lägre inflation, när i själva verket den lägre inflationen var importerad från lågkostnadsländer och lägre boendekostnader (i sin tur beroende på de sänkta räntorna). Nu när inflationen på motsvarande sätt kommer importeras från höjda globala råvarupriser, höjda löner i låglöneländerna och högre transportkostnader skulle riksbanken med samma logik tvingas höja räntorna (trots att dessa inte har någon som helst påverkan på de nämnda faktorerna) vilket i sin tur dessutom leder till höjda bostadspriser vilket i sin tur leder riksbanken till att behöva höja sin ränta ännu mer. Det är inte lätt att vara makroekonom.
Den andra intressanta reflektionen är att det kanske inte är de höjda räntorna, eller bolånetaket, eller kommande amorteringskrav eller liknande åtgärder som punkterar bostadsbubblan. Det kanske kommer indirekt ifall inflationen faktiskt tar fart och löpande kostnader som vi idag tar för givet - mat, kläder, förbrukningsartiklar osv - skenar till följd av de höjda råvarupriserna, högre lönekostnader i Kina och stigande valutakurser i Kina och andra låglöneländer. Även om bostadspriserna i de svenska storstäderna, som faktiskt har stark befolkningstillväxt, under överskådlig tid framöver kommer sättas av vad invånarna har råd att betala - så kanske det är just där det kommer fallera. Vi kommer inte ha råd att betala lika mycket som idag när allt annat nödvändigt tar ut sin rätt.
Den tredje reflektionen på samma tema är att, med undantag för ren spekulation i att det även kommer sättningar i aktiepriser till följd av allmän oro och turbulens - vilket jag själv tycker är svårt att förutse - så är investeringar i svenska aktier med gynnsamma exportförutsättningar till de stora tillväxtländerna (Kina, Indien osv) förmodligen bland de mest trygga inflationsjusterade investeringarna man kan göra.
Det finns en risk att riksbanken upprepar, men inverterar, sitt misstag från 2000-talet då man felaktigt sänkte räntan som en reaktion på att SCB:s inflationsmätning visade på lägre inflation, när i själva verket den lägre inflationen var importerad från lågkostnadsländer och lägre boendekostnader (i sin tur beroende på de sänkta räntorna). Nu när inflationen på motsvarande sätt kommer importeras från höjda globala råvarupriser, höjda löner i låglöneländerna och högre transportkostnader skulle riksbanken med samma logik tvingas höja räntorna (trots att dessa inte har någon som helst påverkan på de nämnda faktorerna) vilket i sin tur dessutom leder till höjda bostadspriser vilket i sin tur leder riksbanken till att behöva höja sin ränta ännu mer. Det är inte lätt att vara makroekonom.
Den andra intressanta reflektionen är att det kanske inte är de höjda räntorna, eller bolånetaket, eller kommande amorteringskrav eller liknande åtgärder som punkterar bostadsbubblan. Det kanske kommer indirekt ifall inflationen faktiskt tar fart och löpande kostnader som vi idag tar för givet - mat, kläder, förbrukningsartiklar osv - skenar till följd av de höjda råvarupriserna, högre lönekostnader i Kina och stigande valutakurser i Kina och andra låglöneländer. Även om bostadspriserna i de svenska storstäderna, som faktiskt har stark befolkningstillväxt, under överskådlig tid framöver kommer sättas av vad invånarna har råd att betala - så kanske det är just där det kommer fallera. Vi kommer inte ha råd att betala lika mycket som idag när allt annat nödvändigt tar ut sin rätt.
Den tredje reflektionen på samma tema är att, med undantag för ren spekulation i att det även kommer sättningar i aktiepriser till följd av allmän oro och turbulens - vilket jag själv tycker är svårt att förutse - så är investeringar i svenska aktier med gynnsamma exportförutsättningar till de stora tillväxtländerna (Kina, Indien osv) förmodligen bland de mest trygga inflationsjusterade investeringarna man kan göra.
Tjänstepensioner - när får vi fri flytträtt?
Appropå en helt annan fråga.
När ska flytträtten för tjänstepensioner - även retroaktivt - införas? Vad väntar politikerna på?
Dagens situation är mycket märklig. Miljarder ligger fastlåsta hos förvaltare som tar ut fasta och rörliga ersättningar för undermålig prestation. Och brukarna - löntagarna som är berättigade sin pension - har inget annat val än att se på när förvaltarna år efter år kostnadsbeskattar deras framtida medel.
Hos de flesta företag och organisationer har brukarna (löntagarna) inte själva fått välja pensionslösningar – det har deras arbetsgivare gjort tillsammans med pensionsförvaltarna. Antingen själva eller genom en arbetsgivarorganisation som centralt "upphandlat" förvaltare.
Arbetsgivarna har inget incitament att driva frågan om fri flytträtt. De tjänar inte mer pengar på det och i deras värld existerar knappt problemet.
Pensionsförvaltarna (fondbolag, försäkringsbolag, livbolag osv) däremot har inga som helst incitament att tillåta eller uppmuntra fri flytträtt. De är dessutom stora, finansiellt starka och kan låta lobbyorganisationer försvara denna fråga åt dem.
Varför vill de inte införa fri flytträtt? Jo, därför att de livnär sig på att varje år "brandskatta" det insatta kapitalet med X% - vilket de dessutom har monopol på att göra då brukarna inte har flytträtt. Detta motiveras på alla möjliga – men orimliga – sätt. "De har kostnader". "De har åtaganden". Och så vidare.
I realiteten medför tjänstepensioner som är premiebestämda inga risker för förvaltarna - inte ens de tjänstepensioner som är retroaktiva. Förvaltarna placerar medlen och avkastningen blir vad den blir i samband med pensionsutbetalning. Som ersättning för denna "prestation" tar de ut sina avgifter. Är brukaren inte nöjd med avgiften eller prestationen – who cares?
Det finns idag bra lösningar och uppstickare så som de nätbaserade pensionsbolagen Avanza och Nordnet.
Med tanke på hur viktiga tjänstepensionerna är för den framtida pensionen är dagens inlåsning en tämligen dold skandal och ingenting annat. Systemet låser inne bad performance och motverkar konkurrens och effektivitet.
Politiker hävdar ofta att detta är en "avtalsfråga" och som sådan är en fråga "parterna själva måste lösa". Men parterna är formellt arbetsgivarna och förvaltarna - inte löntagarna vars pensioner det här handlar om. "Parterna" kan inte lösa denna avtalsfrågan själva eftersom arbetsgivarna inte har incitament att driva frågan medan förvaltarna har alla incitament att försvara frågan.
Och de framtida pensionärerna då? De har ingen talan alls.
I am not making this up!
söndag 30 januari 2011
Aeropostale (ARO) - mer analys
Fortfarande får man njuta av ett klart och vackert vinterväder (iaf på ostkusten) - härligt!
Fler har uppmärksammat Aeropostale. Det finns en tråd på pratompengar som behandlar företaget och som är ifrån december förra året. Fortfarande lika aktuell eftersom aktiepriset i stort ligger på samma nivå som då.
lördag 29 januari 2011
Analysrapport för Aeropostale (ARO)
Härlig morgon! Min fru ska iväg med barnen och bada till allas glädje och själv sitter jag med morgonkaffet och förkovrar mig.
Jag kom över en länk till en analysrapport på Aeropostale, företaget jag skrev om igår. Länken till den finns här.
Som sagt, jag har svårt att bedöma kvalitén jämfört med t ex H&M. ARO finns ju t ex endast på en marknad och har en snävare målgrupp. Men onekligen verkar ledningen vara skicklig och nyckeltalen är imponerande.
Vad tror ni om bolaget?
Jag kom över en länk till en analysrapport på Aeropostale, företaget jag skrev om igår. Länken till den finns här.
Som sagt, jag har svårt att bedöma kvalitén jämfört med t ex H&M. ARO finns ju t ex endast på en marknad och har en snävare målgrupp. Men onekligen verkar ledningen vara skicklig och nyckeltalen är imponerande.
Vad tror ni om bolaget?
fredag 28 januari 2011
Aeropostale - ARO - en missförstådd retailer?
På tal om H&M. Jag sprang för några veckor sedan på en annan aktie med väldigt intressanta nyckeltal, Aeropostale (NYSE:ARO). ARO är en mall-baserad retailkedja som främst vänder sig till tonåringar med fräscht modeinriktat sortiment till "value pricing" - dvs lågt pris. Av företagets säljmaterial att döma ser det riktigt bra ut. Företaget har vuxit stabilt under hela 2000-talet och ligger idag kring 900 butiker i främst USA. Man har vuxit helt organiskt, har en sund balansräkning utan externa lån, och fortsätter selektivt att växa organiskt. Trots sin fulla etablering mot en av världens mest konkurrensutsatta marknader som dessutom befunnit sig i djup lågkonjunktur har man fortsatt växa och ökat lönsamheten år för år.
På kursen $25 per aktie handlas den till P/E 9,5x senaste 12 månaders vinst efter skatt eller över 10% årlig avkastning. Avkastningen på tillgångarna ligger kring 30% och ROE på 40-50%, dvs helt i nivå med H&M vilket betyder att den ytterligare tillväxt som kan ske genom nya butiker, är väldigt lönsam.
De concerns som tycks finnas bland analytiker är
- inflationstendenser i inköp
- prispress i branschen pga konkurrens <=> marginalpress givet inflation ovan
- allmän rädsla för "kläder till tonåringar" då de "snabbt växlar mode".
Rent generellt upplever jag svårigheten med att investera i utländska aktier att man inte har samma naturliga relation till dem. Det närmaste jag kommer ARO är en bekant till mig som köpte ett par t-shirts när hon var i Dubai.
Adib Motiwala har bl.a. skrivit en analys av bolaget, och även om den är relativt nyckeltalsfokuserad och mindre operationell, så kan den tjäna som en bra introduktion till bolaget. Analysen skrevs när aktien handlades kring $22 och den har som sagt stigit marginellt sedan dess.
Är det någon som har mer erfarenhet av bolaget, aktien eller kläderna? Kommentera gärna!
Länkar:
http://www.aeropostale.com/
http://finance.yahoo.com/q?s=aro
På kursen $25 per aktie handlas den till P/E 9,5x senaste 12 månaders vinst efter skatt eller över 10% årlig avkastning. Avkastningen på tillgångarna ligger kring 30% och ROE på 40-50%, dvs helt i nivå med H&M vilket betyder att den ytterligare tillväxt som kan ske genom nya butiker, är väldigt lönsam.
De concerns som tycks finnas bland analytiker är
- inflationstendenser i inköp
- prispress i branschen pga konkurrens <=> marginalpress givet inflation ovan
- allmän rädsla för "kläder till tonåringar" då de "snabbt växlar mode".
Rent generellt upplever jag svårigheten med att investera i utländska aktier att man inte har samma naturliga relation till dem. Det närmaste jag kommer ARO är en bekant till mig som köpte ett par t-shirts när hon var i Dubai.
Adib Motiwala har bl.a. skrivit en analys av bolaget, och även om den är relativt nyckeltalsfokuserad och mindre operationell, så kan den tjäna som en bra introduktion till bolaget. Analysen skrevs när aktien handlades kring $22 och den har som sagt stigit marginellt sedan dess.
Är det någon som har mer erfarenhet av bolaget, aktien eller kläderna? Kommentera gärna!
Länkar:
http://www.aeropostale.com/
http://finance.yahoo.com/q?s=aro
Reflektioner kring H&M
Vilken klar och härlig dag idag! Trots kylan får man ett leende på läpparna när solen äntligen visar sig igen!
Hennes & Mauritz (STO:HMB) släppte som bekant sin Q4-rapport i veckan och analytikerkåren var inte sena med sina negativa omdömen. H&M är ett företag och aktie som jag lär återkomma till i många inlägg. Det besitter många av de egenskaper som utmärker en "great business" - en sådan man till rätt pris vill äga under överskådlig framtid.
Det tycks vara främst tre saker som oroar:
1. Inflationstendenser i inköp
2. Oklar försäljningstrend i jämförbara butiker
3. Stigande försäljnings- och administrationskostnader
Generellt kommer jag skriva mer om H&M då det besitter så fina egenskaper. Men i detta inlägg nöjer jag mig med några korta reflektioner på ovanstående.
1. (Kostnads)inflationstendenser
Flera omvärldsfaktorer har haft en omvänd effekt på inköpskostnaderna jämfört med tidigare. Faktorer som inverkade var minskat kapacitetsutrymme hos leverantörerna, ökade transportkostnader och att råvarupriserna steg kraftigt, t ex har bomullspriserna nästan fördubblats under 2010. Även de ökade investeringarna i kunderbjudandet, som gjorts för att stärka H&M:s marknadsposition på lång sikt, bidrog till minskningen av bruttomarginalen. KJP säger att "H&M anpassar sig till förändrade marknadsförhållanden över tid. Syftet är att alltid ha det bästa kunderbjudandet på varje enskild försäljningsmarknad och på så sätt stärka H&M:s marknadsposition och fortsätta ta marknadsandelar med en fortsatt hög lönsamhet". De avvaktar helt enkelt med att höja priset vilket drabbar marginalerna.
När det gäller prishöjningar och konkurrens: Det intressanta med H&M är att de arbetar utifrån en position som vasst modeföretag med låga priser. Med sina sunda finanser (balansräkning) och långsiktiga ägare behöver de inte gå i spetsen för prishöjningar utan kan avvakta tills konkurrenter med mindre goda förutsättningar tvingas göra detsamma. De kan då antingen välja att ta marknadsandelar/öka försäljning per enhet eller att följa efter.
Man ska därför vara försiktig innan man bedömer kvartalsvisa marginaler.
När det gäller inflation i största allmänhet tycks många analytiker dessutom ha ovanligt svårt att begripa att företag faktiskt anpassar sig och höjer sina priser. Ju mer nödvändig (och lägre ned på pavlov's stege) ett behov befinner sig, desto enklare tycks det vara. Därför är aktier i allmänhet på lång sikt mycket bättre investeringar än obligationer eftersom de flesta branscher kan inflationsskydda sig. H&M tycks ha en relativt god möjlighet till detta som lågkostnadsleverantör.
2. Oklar försäljningstrend
Det kanske mest är journalister med tighta deadlines som missar detta men sett i lokala valutor steg ju faktiskt H&Ms jämförbara försäljning (samma butiker) under hela Q4 och även under januari. Däremot har svenska kronan förstärkts vilket motverkade effekten i redovisningsvalutan. På lång sikt är detta tämligen ointressant såvida man inte spekulerar i valutor.
3. Stigande SG&A-kostnader
Detta är kanske det dummaste några har skrivit om. Anledningen till ökade SG&A-kostnader, förutom investeringar i ny IT/IS, beror ju på att H&M faktiskt expanderar med 250 butiker per år - och detta är ju kostnaden man tar på sig innan man har igen det i ökad försäljningsvolym i de nya enheterna.
Den fulla rapporten nås här.
Hennes & Mauritz (STO:HMB) släppte som bekant sin Q4-rapport i veckan och analytikerkåren var inte sena med sina negativa omdömen. H&M är ett företag och aktie som jag lär återkomma till i många inlägg. Det besitter många av de egenskaper som utmärker en "great business" - en sådan man till rätt pris vill äga under överskådlig framtid.
Det tycks vara främst tre saker som oroar:
1. Inflationstendenser i inköp
2. Oklar försäljningstrend i jämförbara butiker
3. Stigande försäljnings- och administrationskostnader
Generellt kommer jag skriva mer om H&M då det besitter så fina egenskaper. Men i detta inlägg nöjer jag mig med några korta reflektioner på ovanstående.
1. (Kostnads)inflationstendenser
Flera omvärldsfaktorer har haft en omvänd effekt på inköpskostnaderna jämfört med tidigare. Faktorer som inverkade var minskat kapacitetsutrymme hos leverantörerna, ökade transportkostnader och att råvarupriserna steg kraftigt, t ex har bomullspriserna nästan fördubblats under 2010. Även de ökade investeringarna i kunderbjudandet, som gjorts för att stärka H&M:s marknadsposition på lång sikt, bidrog till minskningen av bruttomarginalen. KJP säger att "H&M anpassar sig till förändrade marknadsförhållanden över tid. Syftet är att alltid ha det bästa kunderbjudandet på varje enskild försäljningsmarknad och på så sätt stärka H&M:s marknadsposition och fortsätta ta marknadsandelar med en fortsatt hög lönsamhet". De avvaktar helt enkelt med att höja priset vilket drabbar marginalerna.
När det gäller prishöjningar och konkurrens: Det intressanta med H&M är att de arbetar utifrån en position som vasst modeföretag med låga priser. Med sina sunda finanser (balansräkning) och långsiktiga ägare behöver de inte gå i spetsen för prishöjningar utan kan avvakta tills konkurrenter med mindre goda förutsättningar tvingas göra detsamma. De kan då antingen välja att ta marknadsandelar/öka försäljning per enhet eller att följa efter.
Man ska därför vara försiktig innan man bedömer kvartalsvisa marginaler.
När det gäller inflation i största allmänhet tycks många analytiker dessutom ha ovanligt svårt att begripa att företag faktiskt anpassar sig och höjer sina priser. Ju mer nödvändig (och lägre ned på pavlov's stege) ett behov befinner sig, desto enklare tycks det vara. Därför är aktier i allmänhet på lång sikt mycket bättre investeringar än obligationer eftersom de flesta branscher kan inflationsskydda sig. H&M tycks ha en relativt god möjlighet till detta som lågkostnadsleverantör.
2. Oklar försäljningstrend
Det kanske mest är journalister med tighta deadlines som missar detta men sett i lokala valutor steg ju faktiskt H&Ms jämförbara försäljning (samma butiker) under hela Q4 och även under januari. Däremot har svenska kronan förstärkts vilket motverkade effekten i redovisningsvalutan. På lång sikt är detta tämligen ointressant såvida man inte spekulerar i valutor.
3. Stigande SG&A-kostnader
Detta är kanske det dummaste några har skrivit om. Anledningen till ökade SG&A-kostnader, förutom investeringar i ny IT/IS, beror ju på att H&M faktiskt expanderar med 250 butiker per år - och detta är ju kostnaden man tar på sig innan man har igen det i ökad försäljningsvolym i de nya enheterna.
Den fulla rapporten nås här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)